Livet är inte bara solsken

Att livet är orättvist, det visste jag. Att oförståeligt hemska saker händer, det visste jag. Att livet är föränderligt, det visste jag. Men ändå glömmer man bort att livet inte är för evigt. Man glömmer bort att det också kan drabba mig och mina närmaste. Och när det drabbar en, drabbar det en hårt.

I snart två år nu har min pappa varit sjuk i aggressiv cancer. En cancer som enligt läkarna skulle ha tagit livet av honom för 1 år sedan. Jag minns så väl den dagen när pappa ringde och sa att han hade cancer. Det kändes som om livet var slut. Som om ingenting spelade någon roll och ingenting var roligt. Det har varit två jobbiga år, fulla av förändringar, rädsla och svåra tankar. Och ändå fortsätter livet, livet pausar inte, livet fortsätter.

För två veckor sen hände det på nytt, en nära vän ringde och berättade att en annan vän blivit akut svårt sjuk. Det har varit två veckor av oro och många olika slags tankar. Jag har försökt tänka postivt. Men när man bara vill gråta är det svårt. Och livet ja det fortsätter. Det går framåt, det kommer nya dagar. Det pausar inte, fast det känns som om jag har stannat upp. Tiden fortsätter framåt och det enda vi kan göra är att ta vara på den. 

Jag önskar livet vore solsken hela tiden. Det mesta jag skriver om på den här bloggen är sådant som har med solskens-sidan av livet att göra.

Livet är inte solsken hela tiden, men vi väljer vad vi fokuserar på. 

Nu tänker jag att solen ska skina på min vän och på min pappa!

"Vi lever en sekund i taget och den sekunden är nu"

-Eyvind Johnson