Idag har det gått tre veckor sen den dagen då du lämnade oss. Det har varit tre veckor med frågor som inte har något svar, tre veckor med smärta och sorg, det har varit tre veckor av "vanliga vardagliga dagar" men med vetskapen om att ingen dag någonsin blir vanlig igen eftersom du inte finns.
De här tre senaste veckorna har jag varit ledsen, haft låg energi, känt mig maktlös och det har helt enkelt gjort väldigt ont i mig. Men det är du som inte får leva resten av ditt liv. Vad jag känner är bara en liten del av en stor helhet, vi är så många som är berörda av dig. Det är så fruktansvärt orättvist och helt enkelt fel att du inte får leva färdigt ditt liv och det är så orättvist mot alla vi som måste leva utan dig.
Jag tänker mig att du finns därute någonstans och vakar över alla dem du älskar.
Jag tänker på dig och din närmaste familj varje dag.
Du har för evigt en del av mitt hjärta min vän och jag kommer alltid att sakna dig.
Så fint skrivet Sara, så kärleksfullt. Jag är så ledsen för din skull och för alla er, ni hennes familj och närmaste. Jag tror att så länge hon finns med i era minnen och hjärtan så finns hon kvar, och lever med er och får liv genom era liv. En jättestor kram och värme till dig. /Emilia Jacobsson
SvaraRadera