Glassamlaren

Min kära sambo Jonas samlar på finskt glas. Och nu efter mer än två år i lådor har samlingen äntligen fått komma upp i ljuset igen och mött sina nya vänner som inhandlats under de två åren vi bott här. Nu har vi nämligen kommit så långt på arbetsrummet eller glasmuséet som jag brukar kalla det så att vi kan sätta in dem i vitrinerna vi köpte i våras, vitrninera har stått i en guldsmedsaffär tidigare.

För att huvudtaget få in de där vitrinerna i rätt rum som ju ligger på andra våningen fick vi hyra en skylift och kalla in hjälp av vänner.

Sju stycken vitrinskåp bars in och placerades. Efter det har vi burit in hyllplan och dörrar och grävt fram alla lådor med glas vi kunnat hitta och nu är äntligen allt på plats. Allt som finns i skrivande stund alltså. Ryktet är att det snart kommer hem några fler köpta på auktion...

Här kommer en bildkavalkad av vitrinerna fyllda med glassamlarens stora samling finskt glas. Ja det mesta är finskt, men det finns några enstaka däribland som är svenska eller danska. Bilderna kunde ju ha varit bättre. Det är svårt att få bra bilder med så mycket som blänker. På de flesta syns jag också.

Det var vitrinerna och glassamlingen det, i ett framtida inlägg visar jag upp resten av rummet, där finns ännu mycket att göra, lister ska fixas och sättas upp, dörrarna ska målas och så ska det inredas ordentligt. Just nu finns förutom vitrinerna endast ett bord och en dator i rummet samt en massa kartonger och skräp.

Om mode och prutning

Syrran har många fina mönstertidningar med inspirerande bilder! De är bara så charmiga! Intressant att bläddra sig igenom 1900-talets mode. Från 20-tal till 80-tal...

Åh det fanns så mycket fina klänningar förr...

Annars, nu när vi har haft gårdsloppis och tidigare sålt på bakluckeloppis så har jag tänkt på att i princip ingen prutar. Varför inte? För mig hör loppis och prutning ihop. Är det för att det finns så många loppisar med "fasta priser", dit folk bara lämnar in och loppisen sköter försäljningen. När jag själv prissätter saker för att sälja kan jag ibland tycka att kanske är priset för högt och då är det ju bra om människorna vågar pruta. Oftast kan man åtminstone tänka sig att ge mängdrabatt.

Jag lärde mig pruta då jag spenderade 3 månader i Asien för flera år sedan och så fortsatte man med det då man aktivt började besöka loppisar. Visst är det ovant i början och kanske t.om. obehagligt ibland då säljaren blir sur och känner sig förolämpad ( eller åtminstone spelar sur och förolämpad) men det är ju en del av charmen med att handla på loppis tycker jag. Så pruta mera! Det värsta som kan hända är att säljaren står fast vid sitt utgångspris och då har man alltid möjligheten att lämna kvar varan och gå.